Påskmiddag med släkten
Nu har påsken släktmiddag precis gått till ända och det är med blandade känslor jag sitter här. Det är samma sak varje gång, man sitter ner i timmar och snackar massa trams och man väntar bara till det ska till slut. Visst kan jag säga att jag tycker det kan vara lite småtrevligt att träffa släkten once and a while, men när vi suttit ner i en timme, så vill jag bara därifrån. Fan, det är nästan att jag vill att en olycka ska hända, så att jag får en legitim anledning att lämna denna tillställning. Jag hade blivit glad om det mitt under middagen hade ringt en äldre herre med rysk brytning och sagt "Du ska dö din jävel, det är bäst för dig att du lämnar landet, annars jävlar" (varför en rysk herre skulle säga så hör inte till historien). Hade det hänt, så hade jag utan problem kunnat gå in till min släkt och säga "tyvärr kära vänner, jag mååste tyvärr dra, det gör mig så ledsen, vi hade så mycket att prata om....." så står man där och låtsas att man är ledsen och inte har en tanke på att en stor ryss ska kötta en, för HEY! Jag slipper sitta här bland ett gäng stofiler!
Det som alltid förbryllar mig kring dessa träffar är gamlingarnas samtalsämnen och deras åsikter. Några ämnen som alltid kommer upp på tapeten är ICA, sjukdomar, blommor och tv-program.
Man sitter och hoppas att man själv inte ska bli så när man blir gammal, men jag tror inte att man något val. Jag har ju insett att desto äldre jag blivit, desto mer intresserad blir jag av att delta i deras diskussioner, slutsatsen kan kanske dras, jag håller succesivt att förändras till en av dom, så lagom till min 60 årsdag så kläcker puppan och jag flyger ut som en fullfjädrad gamling. Hur många gånger har man inte hört personer, inklusive jag själv säga att "När jag blir gammal så ska jag vara cool!", men helt ärligt, hur uppskattat hade det varit om en gamling suttit och rökt en gås och skejtat och snackat i slang;
- Igår baxade jag en riktig bitch, det var så jävla najs
- men morfar, det är mormor du snackar om, och du ljuger, ni har inte sex, du är ju 80 år.
Det kanske är en del av vardagen att snacka skit om gamla, kanske för att vi känner oss så jävla unga och trendiga. Vi är framtiden! Vi unga vet att vi säkert kommer bli som dom, men det är så lång tid dit, så vi kan fortfarande slappna av. Jag tror att vi behöver kontrasten i vardagen mellan gammalt och ungt och kanske är det nyttigt att höra om hur det var förr, hur det var när mormor var på Lanzarote 1926, vem som är trevlig på ICA och vilka blommor som blommar nu.
Jag ska inte lägga större vikt vid allt det här. Nu är det över för idag i all fall och jag mår efter omständigheterna bra.
Dagens ord som hördes under middagens gång: kavat ("Bertil på ängen var otroligt kavat, en oerhört check man")
// Lister
