De där affischerna...
På stan finns det jobbiga reklamaffischer/blad/sidor överallt men det finns några som man retar sig mer på än andra. Det är främst de statliga reklamaffischerna som ska förändra samhällets syn på genusindelade arbeten som man stör sig på. Överdimensionerade reklamsidor i tidningen visar Kevin som är undersköterska och Lisa som jobbar på bygget. Det är så genomskinligt så man mår illa och man kan tänka sig hur det har gått till.
Det dyker upp en överambitiös, genusintresserad feminist till journalist med medföljande fotograf till ett bygge och skriker ut "Finns här någon kvinna vi kan fotografera?". Men nej, det fanns ingen...bara män. Efter en stund kommer man fram till att det finns en kvinna. Gunilla. Men när Gunilla dyker upp ser journalisten att Gunilla tyvärr inte är direkt bildskön. Tvärtom om ser hon sliten ut med narig och fnasig hy samt ruggslitet hår som står på ända.
Journalisten struntar i att intervjua Gunilla utan åker för att prata med studenter på "Väg och vatten" på KTH eller "Byggprogrammet" på Malmö Högskola. Hon letar desperat efter en söt tjej som kan vara byggets ansikte utåt. Hon hittar Lisa. Lisa är 23 år gammal och trivs underbart med att vara den enda tjejen. Hon ska minsann klara sig bra på bygget och tycker inte alls att det är svårt att komma in i en mansdominerad värld utan allt är frid och fröjd...Bullshit.
Alla vet att allt inte är frid och fröjd, och att man inte alltid trivs med sitt liv utan denna fiktiva framställning är bara för att staten ska få sitt jämställda samhälle. Visst, jag får hålla med om att dessa reklamaffischer/blad/sidor har påverkan. En man som vill bli undersköterska kanske tänker: "Kan Kevin som kan fan ta mig jag också!". Och jag har definitivt inget emot ett jämställt samhälle.
Men fy fan vad dessa reklamaffischer är jobbiga och genomskinliga...
//Hinnka
Det dyker upp en överambitiös, genusintresserad feminist till journalist med medföljande fotograf till ett bygge och skriker ut "Finns här någon kvinna vi kan fotografera?". Men nej, det fanns ingen...bara män. Efter en stund kommer man fram till att det finns en kvinna. Gunilla. Men när Gunilla dyker upp ser journalisten att Gunilla tyvärr inte är direkt bildskön. Tvärtom om ser hon sliten ut med narig och fnasig hy samt ruggslitet hår som står på ända.
Journalisten struntar i att intervjua Gunilla utan åker för att prata med studenter på "Väg och vatten" på KTH eller "Byggprogrammet" på Malmö Högskola. Hon letar desperat efter en söt tjej som kan vara byggets ansikte utåt. Hon hittar Lisa. Lisa är 23 år gammal och trivs underbart med att vara den enda tjejen. Hon ska minsann klara sig bra på bygget och tycker inte alls att det är svårt att komma in i en mansdominerad värld utan allt är frid och fröjd...Bullshit.
Alla vet att allt inte är frid och fröjd, och att man inte alltid trivs med sitt liv utan denna fiktiva framställning är bara för att staten ska få sitt jämställda samhälle. Visst, jag får hålla med om att dessa reklamaffischer/blad/sidor har påverkan. En man som vill bli undersköterska kanske tänker: "Kan Kevin som kan fan ta mig jag också!". Och jag har definitivt inget emot ett jämställt samhälle.
Men fy fan vad dessa reklamaffischer är jobbiga och genomskinliga...
//Hinnka
Kommentarer
Trackback
