Pinsamt återseende
I onsdags var det Valborg igen. Denna årliga folkfest där alkohol och allmänt svineri står i centrum. Jag är på väg till Lund tillsammans med en vän, som i inlägget kallas för "Nattfrossaren", för att fira denna högtid. Vi kör på väg 108 som är känd för att vara en av de mest olycksdrabbade vägar i hela Sverige.
/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
Kuriosa: Väg 108
Väg 108 är en enfilig (en fil på vart håll såklart!) 90-väg som går mellan Trelleborg och Lund och är känd för sina många olyckor som inte sällan leder till dödsfall. Ibland kan man spontant höra (skånskan ska återspeglas i texten nedan):
-Jau körde ti Lunn idau!, säger en ung pojk.
-Vae? Due körde väl ente 108:an (låter hunnraeåttan)? E due ente rikti kleok unge man? Di kunne jue dött!, säger ett skånskt original.
-Jau...jau skulle jue baura köra ti Lunn...., gräter och gnyr den unge mannen.
////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
Åter till historien; jag och Nattfrossaren åker i hans Audi och närmar oss Lund. Min vän är en smula tankspridd och bestämmer sig för att leta fram en bra skiva samtidigt som han kör. CD-skivorna ligger i en låda i baksätet och detta löser Nattfrossaren genom att böja sin rygg på ett synnerligen akrobatiskt vis. Hela hans uppmärksamhet är riktad mot lådan och även jag sitter och tittar bakåt. Då jag vänder tillbaka huvudet, och därmed också uppmärksamheten, mot vägen ser jag att bilen framför står stilla då denne ska svänga vänster.
-AKTA FÖR FAN, vrålar jag för full hals.
Nattfrossaren tvärnitar och ett ljud letar sig ut ur hans mun
-Jäääääääävvvlaaaaar.
Audin stannar 50 cm från bilen framför men adrenalinet rusar ändå i våra kroppar och vi blir helt uppspelta. Tyvärr lider jag av ibland av något som jag kallar "akutnödighet". Jag blir alltså sällan lite nödig utan tvärt nödig och behöver då uppsöka toalett omedelbart. Detta löser vi genom att stanna på närmsta bensinmack, som råkar vara en Statiolmack.
När jag går från bilen mot macken för att; "klossa", "bygga bo", "möga", "klöva" eller för enkelhetens skull "bajja", möter jag en gammal klasskompis från låg-, mellan- och högstadiet. Han är på väg till sin bil och jag känner mig tvungen att hälsa och prata med honom trots min akuta situation. Jag utropar:
-Tjena Sune!
-Tjinna Hinnka, säger han
-Bor du här?, frågar jag,
-Jae, jau bor däer borda, säger han och pekar åt sydost.
-Jobbar eller pluggar?, undrar jag.
-Pluggar ude vi Alnarp, säger han.
Då trycker min mage på och jag måste, på något vis, avsluta samtalet innan han börjar fråga vad jag ska göra. Då ser jag att det står en bil bakom hans vid pumpen och kommer på den geniala idén att jag ska säga följande:
-Det är bäst att du får undan bilen lite så att hon kan tanka.
Istället utspelar sig följande:
(enl. ovan: -Pluggar ude vi Alnarp, säger han)
-Jaja, men du...jag ska bara gå undan litt!, säger jag samtidigt som jag går lite mot macken men fortfarande vänd mot Sune.
-Jaha..ja...då...då ses vi väl..., säger han med en förvånat ansiktuttryck.
- Hejdå, säger jag snabbt och springer till toaletten.
Vilken skam jag kände efteråt. Jag säger inte ens en anledning till varför jag ska gå utan bara "att jag ska gå undan litt". Va fan är det för nått? Jag skäms...
// Hinnka
/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
Kuriosa: Väg 108
Väg 108 är en enfilig (en fil på vart håll såklart!) 90-väg som går mellan Trelleborg och Lund och är känd för sina många olyckor som inte sällan leder till dödsfall. Ibland kan man spontant höra (skånskan ska återspeglas i texten nedan):
-Jau körde ti Lunn idau!, säger en ung pojk.
-Vae? Due körde väl ente 108:an (låter hunnraeåttan)? E due ente rikti kleok unge man? Di kunne jue dött!, säger ett skånskt original.
-Jau...jau skulle jue baura köra ti Lunn...., gräter och gnyr den unge mannen.
////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
Åter till historien; jag och Nattfrossaren åker i hans Audi och närmar oss Lund. Min vän är en smula tankspridd och bestämmer sig för att leta fram en bra skiva samtidigt som han kör. CD-skivorna ligger i en låda i baksätet och detta löser Nattfrossaren genom att böja sin rygg på ett synnerligen akrobatiskt vis. Hela hans uppmärksamhet är riktad mot lådan och även jag sitter och tittar bakåt. Då jag vänder tillbaka huvudet, och därmed också uppmärksamheten, mot vägen ser jag att bilen framför står stilla då denne ska svänga vänster.
-AKTA FÖR FAN, vrålar jag för full hals.
Nattfrossaren tvärnitar och ett ljud letar sig ut ur hans mun
-Jäääääääävvvlaaaaar.
Audin stannar 50 cm från bilen framför men adrenalinet rusar ändå i våra kroppar och vi blir helt uppspelta. Tyvärr lider jag av ibland av något som jag kallar "akutnödighet". Jag blir alltså sällan lite nödig utan tvärt nödig och behöver då uppsöka toalett omedelbart. Detta löser vi genom att stanna på närmsta bensinmack, som råkar vara en Statiolmack.
När jag går från bilen mot macken för att; "klossa", "bygga bo", "möga", "klöva" eller för enkelhetens skull "bajja", möter jag en gammal klasskompis från låg-, mellan- och högstadiet. Han är på väg till sin bil och jag känner mig tvungen att hälsa och prata med honom trots min akuta situation. Jag utropar:
-Tjena Sune!
-Tjinna Hinnka, säger han
-Bor du här?, frågar jag,
-Jae, jau bor däer borda, säger han och pekar åt sydost.
-Jobbar eller pluggar?, undrar jag.
-Pluggar ude vi Alnarp, säger han.
Då trycker min mage på och jag måste, på något vis, avsluta samtalet innan han börjar fråga vad jag ska göra. Då ser jag att det står en bil bakom hans vid pumpen och kommer på den geniala idén att jag ska säga följande:
-Det är bäst att du får undan bilen lite så att hon kan tanka.
Istället utspelar sig följande:
(enl. ovan: -Pluggar ude vi Alnarp, säger han)
-Jaja, men du...jag ska bara gå undan litt!, säger jag samtidigt som jag går lite mot macken men fortfarande vänd mot Sune.
-Jaha..ja...då...då ses vi väl..., säger han med en förvånat ansiktuttryck.
- Hejdå, säger jag snabbt och springer till toaletten.
Vilken skam jag kände efteråt. Jag säger inte ens en anledning till varför jag ska gå utan bara "att jag ska gå undan litt". Va fan är det för nått? Jag skäms...
// Hinnka
Hissituation
I en hiss finns det ofta en stor spegel och när man kommer utifrån kollar man så att utseendet fortfarande är anständigt. Man lägger rätt luggen, kollar om näsan är snorfri (blåsigt och kallt ute), att tandkrämen verkligen är borta runt munnen etc. Detta gör jag, och säkert de flesta andra också, alltid när jag åker hiss.
Jag arbetar på plan 5 och när den otroligt sega hissdörren slår igen på bottenvåningen har jag 10-15 sekunder på mig att kolla allt. Det är med andra ord bråttom. Idag var det en bra dag; luggen ligger rätt, ingen tandkräm och allt verkar okey. Men när jag ska kolla att näsan är snorfri, vid ungefär plan 3, stannar hissen plötsligt och hissdörren öppnas fort, alltid fortare än man tror, och det valsar in två osannolikt söta tjejer som är mitt i en konversation. Precis då står jag med näsan upptryckt som en "grisnäsa" ungefär 5 cm från spegeln. Jag släpper näsgreppet omedelbart men det är för sent. Tjejerna har redan tystnat och kollar ner i golvet. De fnissar och håller inne ett asgarv med sådan ansträngning att deras kinder lyser rött. Jag tittar rakt mot dörren och låtsas som ingenting, men inombords vill jag dö.
När vi kommer till plan 5 stiger jag snabbt ur och försöker snabbt öppna dörren till kontoret för jag vet att hissdörrarna stänger sig väldigt långsamt och jag vill verkligen inte höra dem bakom mig. Men kodlåset till dörren krånglar och jag hör deras fnissande eskalera till kluckande och när hissdörren är 5 cm från att vara helt stängd hör jag hur tjejerna brister ut i ett fruktansvärt hjärteskärande skratt.
I fortsättningen kommer jag alltid gå direkt till toaletten när jag kommer till jobbet och fixa till mig där inne istället. För det här vill jag aldrig vara med om igen och det är inget som jag ens skulle önska min värsta fiende...
//Hinnka
Ordet *Faktiskt* betydelse
Det finns inget mer förnedrande än att få en mening med ordet "faktiskt" mot sig. Någon ska beskriva att du gjorde bra ifrån dig, till och med bättre än vad denne person förväntade sig. Du ser skillnaden nedan mellan två meningar, varav den ena innehåller ordet "faktiskt".
- Du var riktigt bra idag!
- Du var faktiskt riktigt bra idag!
"Faktiskt" gör att personen tycker att du egentligen är sämre än din nu utförda prestation. Denna komplimang kan därför bli en riktig förolämpning utan att personen ifråga har menat att förolämpa dig.
*Tjej testar tröja*
- Du ser faktiskt riktigt bra ut i den tröjan!, säger du.
Därefter kan man glömma någon kopulering med denna brud. Det värsta är förstås när man får detta ord emot sig i ett känsligt sammanhang:
*Precis utfört samlag med någon sugga du träffat på krogen, och hon utbrister:*
- Du var faktiskt riktigt bra!
- Faktiskt?, säger du med frågande ton
- Faktiskt..., säger hon glatt.
//Hinnka
Dans - Alkohol
När man, som kille, går ut för att dansa är det viktigt att man häller i sig precis rätt mängd alkohol för att vara en avslappnad dansare. Väljer man att inte dricka någon alkohol alls så slutar det ofta med att det känns pinsamt att dansa, att man inte hittar rytmen och därför står och gungar fram och tillbaka med sin kropp . Detta kan man lika gärna strunta i. Vilken tjej tycker att "dansbandsgunget" är sexigt?
- Ohh, ser du killen som vaggar så avslappnat där borta? Han ska jag prata med!, utbrister en tjej.
Nä, det händer aldrig. Men om man får i sig rätt mängd alkohol (varierar från person till person) så blir man mer avslappnad och vågar ta ut rörelserna lite mer. Helt plötsligt så är man kung på dansgolvet! Man glider runt och kör den ena "Travolta-moven" efter den andra. Folk bildar ring, tittar och beundrar dig.
- Den killen dansar fullt ut!, säger dem.
Detta har jag trott på i runt 10 år. Varje utgångstillfälle har jag druckit och dansat och trott att alla tyckt att jag var grym. Tills nu...när min vän visar mig en videosekvens som denne spelat in när jag dansar. Det visar sig att jag slänger min kropp fram och tillbaka utan någon form av känsla för rytmen. Jag kastar mig från ena sidan av dansgolvet till den andra som en jättegorilla samtidigt som jag gällt sjunger med den då spelade låten. Det visar sig att folk bildar ring för att de är rädda för att bli omkulldansade. De tittar med skrämda ögon, ej med beundran. Och jag har i alla år hört fel. De säger:
-Den killen dansar ju inte, han ser full ut!
//Hinnka
- Ohh, ser du killen som vaggar så avslappnat där borta? Han ska jag prata med!, utbrister en tjej.
Nä, det händer aldrig. Men om man får i sig rätt mängd alkohol (varierar från person till person) så blir man mer avslappnad och vågar ta ut rörelserna lite mer. Helt plötsligt så är man kung på dansgolvet! Man glider runt och kör den ena "Travolta-moven" efter den andra. Folk bildar ring, tittar och beundrar dig.
- Den killen dansar fullt ut!, säger dem.
Detta har jag trott på i runt 10 år. Varje utgångstillfälle har jag druckit och dansat och trott att alla tyckt att jag var grym. Tills nu...när min vän visar mig en videosekvens som denne spelat in när jag dansar. Det visar sig att jag slänger min kropp fram och tillbaka utan någon form av känsla för rytmen. Jag kastar mig från ena sidan av dansgolvet till den andra som en jättegorilla samtidigt som jag gällt sjunger med den då spelade låten. Det visar sig att folk bildar ring för att de är rädda för att bli omkulldansade. De tittar med skrämda ögon, ej med beundran. Och jag har i alla år hört fel. De säger:
-Den killen dansar ju inte, han ser full ut!
//Hinnka
Nya festmetoder
Man hittar hela tiden nya sätt att festa på. Förr i tiden träffades man och bara samtalade eller spelade boule med en alkoholhaltig dryck i handen. Idag är det Guitarr Hero eller Singstar som gäller. Det sitter en samling berusade människor som, två och två, tävlar i vem som är bäst på att sjunga. Spelet känner av om man sjunger i rätt ton, sen skiter spelet i huruvida du sjunger orden "Fittan ska plogas" istället för "Vi ska oooaaa hela natten". De övriga på festen hör ändå inte vad du sjunger så man kan lika gärna bara "hmm:a" låten i rätt ton och få full poäng. Man hör inte sällan följande:
- Maslow är så himla grym på att sjunga och han sätter ju varje ton!, skriker "fröken Greddelin" med gäll röst.
- Ja, jag vet. Han vet verkligen hur man sjunger, säger en annan sugga instämmande.
Efter ett tag märker dock folk att något är fel...mycket fel. Inte kan väl Maslow sätta varje ton i varje låt? Någon närmar sig honom bakifrån och märker till sin stora förfäran att han har fuskat hela kvällen genom att "hmm:a" låten i rätt tonart.
- Du sjunger ju inte på riktigt! Hallå, allihopa! Maslow har inte sjungit på hela kvällen. Han fejkar!, skriker han bestört.
Maslow blir då utskälld av samtliga festdeltagare och förlorar den höga status som han tidigare har haft p.g.a. av sin "otroliga" sångröst. Resten av kvällen får han sjunga med "kontrollanter" runt sig och då går det, av förklarliga skäl, inte lika bra. Men det spelar ingen roll. För det kommer ingen ihåg nästa gång det är Singstar...och då vinner Maslow igen.
// Hinnka
- Maslow är så himla grym på att sjunga och han sätter ju varje ton!, skriker "fröken Greddelin" med gäll röst.
- Ja, jag vet. Han vet verkligen hur man sjunger, säger en annan sugga instämmande.
Efter ett tag märker dock folk att något är fel...mycket fel. Inte kan väl Maslow sätta varje ton i varje låt? Någon närmar sig honom bakifrån och märker till sin stora förfäran att han har fuskat hela kvällen genom att "hmm:a" låten i rätt tonart.
- Du sjunger ju inte på riktigt! Hallå, allihopa! Maslow har inte sjungit på hela kvällen. Han fejkar!, skriker han bestört.
Maslow blir då utskälld av samtliga festdeltagare och förlorar den höga status som han tidigare har haft p.g.a. av sin "otroliga" sångröst. Resten av kvällen får han sjunga med "kontrollanter" runt sig och då går det, av förklarliga skäl, inte lika bra. Men det spelar ingen roll. För det kommer ingen ihåg nästa gång det är Singstar...och då vinner Maslow igen.
// Hinnka
Flygresan den 22 februari
När jag ska ta flyget till Skåne från Sthlm så har flyget "free seats", d.v.s. fria platser på planet. Jag får en gångplats långt bak i planet och platsen i mitten är ledig och sen sitter en kille vid fönstret. Jag är glad för detta för då har jag en plats till min tidning (aftonbladet) och min bok. Det kommer fler människor men ingen sätter sig bredvid mig. Jag hör dörren stängas, personalen säger "boarding completed" och allt är frid och fröjd.
Då, som ett bevis på ödets nyckfullhet, öppnas dörren igen och in kommer en kollosalt stor kvinna och hon springer ner för gången. Hon har tajta mjukisbyxor som är väldigt lågt skurna och en tröja som är för liten vilket leder till att magen hänger ut mellan tröjan och byxorna. När hon springer ner för gången slungas magen fram och tillbaka och slår imot sätena på de olika sidorna av gången. Varje steg dunsar rejält när hon närmar sig min rad.
När hon försöker slänga upp sitt handbagage i förvaringen ovanför platserna ramlar hennes mage ut och nuddar min arm. Jag kväljer mig själv och är nära till att kasta upp.
-Urschäkta, säger hon med mat i munnen.
Jag undrar om det kan vara så att hon är försenad på grund att hon var tvungen att äta innan flyget startade. Hon tar plats bredvid mig och jag känner direkt att det kommer bli en tuff resa. Hennes arm tar upp hela armstödet och trycker ut mig i gången. Detta leder till att min armbåge blir påkörd av matvagnen två gånger och av sopvagnen en gång under flygresan.
Jag inte den som är rädd för att ta för mig så jag försöker trycka tillbaka hennes arm, men utan framgång. Då ser jag att det beror på att det inte är hennes arm som tar sådan plats. Det är buken! Hon har fanimej slängt upp buken på armstödet! Vi gillar inte varandra alls efter den lilla dragkampen om armstöder som hon tyvärr, mycket övertygande, vann.
Jag börjar även lägga märke till att hon luktar lite kräk, dock inte mycket men det finns en liten skarp odör som kittlar obehagligt i näsborrarna. Hennes håriga högerarm närmar sig min sida mer och mer. Jag har alltså stora problem att njuta av denna flygresa.
Då tar det aset fram en godispåse som hon öppnar med en hand (vilket tyder på att det inte är första gången hon öppnar en godispåse) och börjar snaska och smaska högljutt. Jag hatar henne kopiöst vid detta laget.
Efter ett tag kommer Malmö Aviation med mat (de bjuder alltid på mat) och den fete jävelen får ett förnöjt leende på läpparna. Hon sliter upp plasten och äter upp mackorna med skagenröra på ett ögonblick. Jag sitter och kollar på henne som om det är ett lejon på Discovery, helt uppslukad av det jag precis har fått vara med om.
När hon har läst klart sin tidning ser jag att hon har fått syn på min. Hon vänder sig mot mig och tar ansats för att fråga. Vid det laget låtsas jag som om jag är mycket intresserad av något utanför fönstret på andra sidan gången. Men hon ger sig inte utan tar tag i min arm:
-Urschäkta, kan jag låna din sportdel?, säger hon.
Det flyger en kaskad brödsmulor rakt i mitt ansikte och jag får svårt att se något. Jag är rädd för henne och svarar:
-J-j-ja, för guds skull ta den bara!
Jag hatar henne och undrar om hon hatar mig. Jag måste komma på något sätt jag kan ge igen på det äckliga håriga skogstroll som sitter och flåsar bredvid mig. Efter en stund funderande slår det mig som en blixt. Jag blir helt kallsvettig när jag förstår att hon redan har överlistat mig.
Hon tänker äta mitt exemplar av "Sportbladet"!
Hinnka
Då, som ett bevis på ödets nyckfullhet, öppnas dörren igen och in kommer en kollosalt stor kvinna och hon springer ner för gången. Hon har tajta mjukisbyxor som är väldigt lågt skurna och en tröja som är för liten vilket leder till att magen hänger ut mellan tröjan och byxorna. När hon springer ner för gången slungas magen fram och tillbaka och slår imot sätena på de olika sidorna av gången. Varje steg dunsar rejält när hon närmar sig min rad.
När hon försöker slänga upp sitt handbagage i förvaringen ovanför platserna ramlar hennes mage ut och nuddar min arm. Jag kväljer mig själv och är nära till att kasta upp.
-Urschäkta, säger hon med mat i munnen.
Jag undrar om det kan vara så att hon är försenad på grund att hon var tvungen att äta innan flyget startade. Hon tar plats bredvid mig och jag känner direkt att det kommer bli en tuff resa. Hennes arm tar upp hela armstödet och trycker ut mig i gången. Detta leder till att min armbåge blir påkörd av matvagnen två gånger och av sopvagnen en gång under flygresan.
Jag inte den som är rädd för att ta för mig så jag försöker trycka tillbaka hennes arm, men utan framgång. Då ser jag att det beror på att det inte är hennes arm som tar sådan plats. Det är buken! Hon har fanimej slängt upp buken på armstödet! Vi gillar inte varandra alls efter den lilla dragkampen om armstöder som hon tyvärr, mycket övertygande, vann.
Jag börjar även lägga märke till att hon luktar lite kräk, dock inte mycket men det finns en liten skarp odör som kittlar obehagligt i näsborrarna. Hennes håriga högerarm närmar sig min sida mer och mer. Jag har alltså stora problem att njuta av denna flygresa.
Då tar det aset fram en godispåse som hon öppnar med en hand (vilket tyder på att det inte är första gången hon öppnar en godispåse) och börjar snaska och smaska högljutt. Jag hatar henne kopiöst vid detta laget.
Efter ett tag kommer Malmö Aviation med mat (de bjuder alltid på mat) och den fete jävelen får ett förnöjt leende på läpparna. Hon sliter upp plasten och äter upp mackorna med skagenröra på ett ögonblick. Jag sitter och kollar på henne som om det är ett lejon på Discovery, helt uppslukad av det jag precis har fått vara med om.
När hon har läst klart sin tidning ser jag att hon har fått syn på min. Hon vänder sig mot mig och tar ansats för att fråga. Vid det laget låtsas jag som om jag är mycket intresserad av något utanför fönstret på andra sidan gången. Men hon ger sig inte utan tar tag i min arm:
-Urschäkta, kan jag låna din sportdel?, säger hon.
Det flyger en kaskad brödsmulor rakt i mitt ansikte och jag får svårt att se något. Jag är rädd för henne och svarar:
-J-j-ja, för guds skull ta den bara!
Jag hatar henne och undrar om hon hatar mig. Jag måste komma på något sätt jag kan ge igen på det äckliga håriga skogstroll som sitter och flåsar bredvid mig. Efter en stund funderande slår det mig som en blixt. Jag blir helt kallsvettig när jag förstår att hon redan har överlistat mig.
Hon tänker äta mitt exemplar av "Sportbladet"!
Hinnka
Katastrofal dating
När man ska på date är det viktigt att man är väl förberedd. Det är inte svårt att memorera en kort lista med olika ämnen som man kan diskutera om med den framtida kärleken. Är det lätt att prata med henne kan man strunta i sin lista men om hon skulle visa sig vara obegåvad på det sociala planet är det guld.
Kommer man inte på något nytt diskussionsämne så blir det lätt pinsam tystnad redan efter några sekunder. Hjärnan kämpar febrilt med att hitta något att diskutera om. Man låter blicken falla mot allt i rummet och ute på gatan i hopp om att få något att prata om. Paniken växer och svetten tränger fram ur huden och man känner sig tvungen att säga något, vad som helst. Denna vilda chansning slutar inte sällan med total katastrof och kärleken kan man då glömma den gången.
Kille: - Ojojoj!
Tjej: - Vad?
Kille: - Det är väldigt mycket smog i luften idag!
Tjej: - Smog?
Kille: - Mmm.
Tjej: - Ja...jo...det är det kanske. Jag har faktiskt inte tänkt på det innan.
Kille: - Mmm...mmm...mycket, mycket smog...tråkigt...
Hinnka
Kommer man inte på något nytt diskussionsämne så blir det lätt pinsam tystnad redan efter några sekunder. Hjärnan kämpar febrilt med att hitta något att diskutera om. Man låter blicken falla mot allt i rummet och ute på gatan i hopp om att få något att prata om. Paniken växer och svetten tränger fram ur huden och man känner sig tvungen att säga något, vad som helst. Denna vilda chansning slutar inte sällan med total katastrof och kärleken kan man då glömma den gången.
Kille: - Ojojoj!
Tjej: - Vad?
Kille: - Det är väldigt mycket smog i luften idag!
Tjej: - Smog?
Kille: - Mmm.
Tjej: - Ja...jo...det är det kanske. Jag har faktiskt inte tänkt på det innan.
Kille: - Mmm...mmm...mycket, mycket smog...tråkigt...
Hinnka
