Hissituation
I en hiss finns det ofta en stor spegel och när man kommer utifrån kollar man så att utseendet fortfarande är anständigt. Man lägger rätt luggen, kollar om näsan är snorfri (blåsigt och kallt ute), att tandkrämen verkligen är borta runt munnen etc. Detta gör jag, och säkert de flesta andra också, alltid när jag åker hiss.
Jag arbetar på plan 5 och när den otroligt sega hissdörren slår igen på bottenvåningen har jag 10-15 sekunder på mig att kolla allt. Det är med andra ord bråttom. Idag var det en bra dag; luggen ligger rätt, ingen tandkräm och allt verkar okey. Men när jag ska kolla att näsan är snorfri, vid ungefär plan 3, stannar hissen plötsligt och hissdörren öppnas fort, alltid fortare än man tror, och det valsar in två osannolikt söta tjejer som är mitt i en konversation. Precis då står jag med näsan upptryckt som en "grisnäsa" ungefär 5 cm från spegeln. Jag släpper näsgreppet omedelbart men det är för sent. Tjejerna har redan tystnat och kollar ner i golvet. De fnissar och håller inne ett asgarv med sådan ansträngning att deras kinder lyser rött. Jag tittar rakt mot dörren och låtsas som ingenting, men inombords vill jag dö.
När vi kommer till plan 5 stiger jag snabbt ur och försöker snabbt öppna dörren till kontoret för jag vet att hissdörrarna stänger sig väldigt långsamt och jag vill verkligen inte höra dem bakom mig. Men kodlåset till dörren krånglar och jag hör deras fnissande eskalera till kluckande och när hissdörren är 5 cm från att vara helt stängd hör jag hur tjejerna brister ut i ett fruktansvärt hjärteskärande skratt.
I fortsättningen kommer jag alltid gå direkt till toaletten när jag kommer till jobbet och fixa till mig där inne istället. För det här vill jag aldrig vara med om igen och det är inget som jag ens skulle önska min värsta fiende...
//Hinnka
Varför kan inte utländska taxiförare ha vanliga arbeten?
Efter att jag har varit ute och "svirat" på en fredag- eller lördagkväll tar jag ofta taxi hem. Då går det till så att jag tar mig till en "taxistation" och börjar prata priser med förarna. Det är ganska dyrt hem till mig så jag kollar av läget hos många för att få ett sunt pris.
- Vad kostar det till XXX?, frågar jag.
- XXX???, säger han och suckar och stönar besvärat.
- Jag köra för runt kanske 400 krona till XXX, säger han med brytning.
- Du får 350 kronor, säger jag med auktoritet för att avsluta förhandlingen.
- 350 krona? Oj...lite. Men, Okey mannen. Värsta förhandling ju!, svarar han.
Taxifärden tar ungefär 35 minuter trots att taxiföraren inte sällan kör kring 200 km-strecket samt gör livsfarliga undanmanövrar värdiga en Bond-film. För att stilla mitt hjärta, som går på högvarv, brukar jag brukar alltid fråga var taxiföraren kommer ifrån och vad han gjorde i sitt hemland, under förutsättning att han är utländsk förstås. Ofta var han en högt ansedd maskiningenjör eller tandläkare med höga meriter.
I tidningarna står det alltid frågor i insändarna varför inte dessa människor får jobb som det de gjorde i sitt hemland. Jag personligen hade tyckt att det är bra både för integration samt besparing av utbildningsplatser. Dock är det ofta så att tandläkarna inte har samma tillvägagångssätt i t.ex. Irak som i Sverige.
Jag hade t.ex. aldrig velat ha taxiföraren, som är beskriven ovan, som min tandläkare. Tänk att du sätter dig i tandläkarstolen och han sliter ut vilken tand som helst på någon sekund utan bedövning och röntgen och bara säger "Okey, mannen...allt klart nu...det blir 498 krona".
Nä, vissa får nog gå utbildningen en gång till...
//Hinnka
De där affischerna...
Det dyker upp en överambitiös, genusintresserad feminist till journalist med medföljande fotograf till ett bygge och skriker ut "Finns här någon kvinna vi kan fotografera?". Men nej, det fanns ingen...bara män. Efter en stund kommer man fram till att det finns en kvinna. Gunilla. Men när Gunilla dyker upp ser journalisten att Gunilla tyvärr inte är direkt bildskön. Tvärtom om ser hon sliten ut med narig och fnasig hy samt ruggslitet hår som står på ända.
Journalisten struntar i att intervjua Gunilla utan åker för att prata med studenter på "Väg och vatten" på KTH eller "Byggprogrammet" på Malmö Högskola. Hon letar desperat efter en söt tjej som kan vara byggets ansikte utåt. Hon hittar Lisa. Lisa är 23 år gammal och trivs underbart med att vara den enda tjejen. Hon ska minsann klara sig bra på bygget och tycker inte alls att det är svårt att komma in i en mansdominerad värld utan allt är frid och fröjd...Bullshit.
Alla vet att allt inte är frid och fröjd, och att man inte alltid trivs med sitt liv utan denna fiktiva framställning är bara för att staten ska få sitt jämställda samhälle. Visst, jag får hålla med om att dessa reklamaffischer/blad/sidor har påverkan. En man som vill bli undersköterska kanske tänker: "Kan Kevin som kan fan ta mig jag också!". Och jag har definitivt inget emot ett jämställt samhälle.
Men fy fan vad dessa reklamaffischer är jobbiga och genomskinliga...
//Hinnka
Killar och bilkunskaper
Jag är själv kille, men har knappt någon kunskap om detta. Detta leder till att jag ofta hamnar i situationer bland kompisar som gör mig utanför. När alla polare sitter och snackar om en speciell bil, så sitter jag bara och nickar och låtsas att jag kan allt de säger, för att verka cool.
Men verkligheten är så, att när andra ser en bil och börjar diskutera vilken motor den har och hur många cylindrar som finns i den, så står jag fortfarande som ett frågetecken och försöker lista ut vilket märke bilen har....
Så jag står för mig själv och tänker: "Det var nog en saab, den liknar den vi hade i alla fall, eller det kan ha varit nåt annat, kanske en Volvo, det är en bil i alla fall, det är jag 100 på"
- Men Va fan! Varför står du och glor på den tjocka tanten!? Kom och kolla på denna bilen istället!
För ett par veckor sen var jag ute och körde med en polare som har samma dåliga kunskap om bilar. Plötsligt dök det upp en fruktansvärt häftig bil bakom oss, en riktig sportkärra, en så kallad "räserbil", som jag sa när jag var mindre. Fastän vi båda vet att ingen av oss kan ett skit om bilar så försöker vi ändå imponera på varandra och det blev en livlig diskussion mellan oss:
- Jävlar kolla bakom oss! Så snygg den bilen är!
- Ja, lätt en av dom snyggaste som finns
- Vad är det för nån, e det en ferrari?... eller lamborgini?
- Nja, vet inte, Lamborgini öppnar sina dörrar uppåt, så det är nog ingen sån.
- Men vänta, märket är nån sorts häst, vad är det då?
- vet inte, men den är nog snabb.
- Riktigt snabb.
// Lister
När är det ok att kramas?
När man träffar en person av kvinnligt kön för första gången, så är ett handskak och presentation nära till hands och väldigt oproblematiskt. Problemet uppstår först när man stöter på samma tjej en andra gång eller när man ska hälsa på en tjej som man inte riktigt känner, men man vet vem det är. Det mest naturliga borde tyckas vara att bara gå in med inställningen att krama personen i fråga, men det uppstår alltid en osäkerhet när jag hamnar i situationen. Redan när jag ser personen komma in i rummet så börjar jag tänka
" fan är det ok med en kram, eller ska jag köra handskak? Det var trots allt längesen vi sågs och tidens tand har tuggat sönder "kramstadiet", jag undrar vad hon gör..." Så kan jag hålla på i en evighet, sen när hon kommer fram så brukar jag helgardera mig, jag väntar en liten stund, för att på så sätt vänta ut henne, så hon får ta första steget. Då gör jag bara som hon gör. Men det är ju inte alltid det går och jag kan inte stå still för evigt utan att agera, det ser ju sjukt dumt ut, så till slut måste jag göra nåt.
Det har hänt ett par gånger att båda parter är osäkra, så istället för handskak eller kram så blir något mellanting som gör situationen än så mycket onaturligare.
Men man bryr sig klart i onödan, det är ju inte så att tjejen, om jag väljer att kramas, går till sina kompisar och säger:
- Fy fan vad han e äcklig, han kramades det jävla svinet!
- Är det sant, han ska fan dö det perversa äcklet.
Nästa gång ska jag fan gå in med inställningen att krama alla tjejer och göra stadiga handskak med killarna! Fast i och för sig, är där nån som jag bara träffat en gång på högstadiet, som jag knappt kommer ihåg namnet på, kan jag kramas då...?
/ Lister
På kanelen?
*Per sträcker sig efter en öl*
-Ta en ti maj osse, säger John.
-Jaså, du e osse torr i snudan?, vrålar Per.
-TORR I SNUDAN?! Vim fan sajer torr i snudan?, invänder jag.
*Alla tre skrattar*
-Hehe, torr i snudan, upprepar John.
-Jau tinkte ente po va jau sau, säger Per.
-Näe, jau tinkte ente heller po de, instämmer John.
-Di e ju nästan som när man sajer att man e po kanelen, säger jag.
*Det blir knäpptyst*
-Po kanelen?, säger John med frågande ton.
-Ved ni ente va de e?, frågar jag.
-Näe, va fan e de för neåd?, undrar Per bryskt.
*Per & John skrattar åt mig*
///////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
Den 30 Januari 2008 i Sthlm
Jag satt i fikarummet på nedanvåningen på vårt kontor när de äldre sitter och diskuterar om fastlagsdagen verkligen är 40 dagar innan jul eller hur många dagar det nu är och huruvida det är en kristen dag. Diskussionen eskalerar till skämt när en gubbe frågar:
-Hur många dagar är det till kanelbulledagen då? Hehehehe!
*En kvinna utropar, och jag citerar*
-40 dagar efter att man har varit på kanelen!, säger hon och skrattar.
-Då ska man vara bakfull i hela 40 dagar, skrattar en annan tråkig själ.
Jag, därimot, ler mitt bredaste leende då jag direkt tänker på den hemska natten då jag blev utskrattad för att jag sa att man *var på kanelen*...
// Hinnka
Dans - för två?
Efter lite hångel på dansgolvet tog dansparet varandra i hand och begav sig ut till raggarbilens baksäte för lite samlag ("Ulma" på min farsas skånska). Sen fick man se huruvida man fortsatte träffas eller om det endast var en tillfällig närhetslösning.
När jag är ute senast (mars 2008) på en nattklubb i Sthlm dansade alla med alla. Hur ska man kunna träffa någon då? Jag står och kör mina försök till "Timberlake-moves", i ärlighetens namn blev det kanske lite mer "Lasse Berghagen-moves" med fingerknäppningar enligt rytmens gång, och känner ett sug på närhet. Jag ser en långhårig tjej som dansar med ryggen mot mig och jag försöker få kontakt med henne.
- Hallå där!, säger jag försynt.
*Tjejen vänder sig inte om*
- Ursäkta, men vad heter du? Har inte vi träffats förr?, ljuger jag för att få kontakt.
Tjejen som vänder sig om är ingen tjej utan en långhårig World of Warcraft-spelande datanörd med ett härligt litet bockskägg.
-Jag heter Roger, säger han glatt.
- Okey..., säger jag i fullständig chock.
- Jo, känner inte jag igen dig från LAN-partyt i fredags?, frågar han.
- Näe...jag...måste...gå, får jag fram och skyndar mig därifrån.
Summan av kardemumman är att det var bättre förr...
//Hinnka
Why.......? Why.......? " D ) I ( "
Var ute shoppa för några dagar sen. Hade bestämt mig för att köpa en snygg stickad tröja.
Påväg in till stan tänkte jag att där här kommer nog gå snabbt.. det är ju trots allt bara EN tröja som ska inhandlas.
Parkerade bilen och gick av med ett stor smile ( Ska ju trots allt få ett nytt plagg + att jag är en ganska glad kille i övrigt ) Såg ungefär vid den tiden ut så här =D.
Jag gick visslade och mös för mig själv. Vårsolen sken glatt och fåglarna kvittrade tillsammans som en sagolik gosspelskör. Altt kändes bra.
Gick in i butik 1: Strosa omkring och kollade på plagg efter plagg. Hitta inte riktigt det jag var ute efter. Men jag tänkte jag har många affärer kvar.
Gick en bit till och kom til butik 2: Men nä inte där heller.
Ni som känner mig vet att mitt tålamod är inte det bästa. Så redan där började humöret tryna. Man kan säga att jag såg ut ungefär så här =). Alltså fortarande glad.
Kom på en briljant idé. Tror jag lät så här " Ahh" när jag kom på det. Jag går till en galleria! Gick in på en hyfsat ny galleria i Malmö vid namn Storgatan tror jag.
Fräsch måste jag säga. MEN. Där e ju fan ta mig bara tjejbutiker! Gina Tricot, Denim for girls, Monki, Pilgrim, Svea (Inriktning unisex med tyngpunkt på tjej.) och inte bara det... Låt mig presentera ett exempel.
Kev B är med en tjejkompis och dom ska köpa vars en tröja. För att göra det enkelt säger vi en stickad tjocktröja.
Tjejen vid namn Savannha, går in på första bästa galleria (eftersom där kryllar det av tjejbutiker) och köper en JÄTTEFIN tröja. Sitter perfekt. Hon bestämmer sig för att köpa den. I kassa sker det magiska. Hon får betala 359 :-.
Nu är det Kev B's tur. Efter som han gillar att klä sig i killkläder bestämde han sig för att inte gå på någon galleria. Utan valde butikerna ute på gågatan. Går in i en butik vid namn Carlings. Får passera ett x-antal feta väggar med tjejkläder av olika slag för att tillslut komma fram till en vägg på ca 3 meter med diverse skjorter och t-shirts med rock"n"roll tryck... just det.. får inte glömma det lilla bordet med poco-loco tröjorna. Hittar inte det jag söker. Jag ser ut såhär =I
Går vidare till nästa butik som i princip blir en repris.
Jag börjar dra mig lite irreterat i luggen. Tanken på att Savannha gjorde sitt inköp på ca 17 min ink tiden i provhytten gjorde att tålamodet sjönk katastrofalt.
När timme nummer 2 påbörjas glider jag in på Diesel. Blickar vänster.... och där.... där har vi den gråa tröjan. Jag kastar mig över den. Inne i provhytten märker jag att den sitter jättebra! Jag tar den!
Jag går till kassan och nu händer fenomenet......................................... 1399 :-.
Varför ska alltid snygga killkläder vara så jävla dyra medans tjejer kan få lika snygga kläder för 3 gånger så mindre slantar. Jag blir så ledsen.
Ser ut såhär just nu =(
Kev B
Ordet *Faktiskt* betydelse
Det finns inget mer förnedrande än att få en mening med ordet "faktiskt" mot sig. Någon ska beskriva att du gjorde bra ifrån dig, till och med bättre än vad denne person förväntade sig. Du ser skillnaden nedan mellan två meningar, varav den ena innehåller ordet "faktiskt".
- Du var riktigt bra idag!
- Du var faktiskt riktigt bra idag!
"Faktiskt" gör att personen tycker att du egentligen är sämre än din nu utförda prestation. Denna komplimang kan därför bli en riktig förolämpning utan att personen ifråga har menat att förolämpa dig.
*Tjej testar tröja*
- Du ser faktiskt riktigt bra ut i den tröjan!, säger du.
Därefter kan man glömma någon kopulering med denna brud. Det värsta är förstås när man får detta ord emot sig i ett känsligt sammanhang:
*Precis utfört samlag med någon sugga du träffat på krogen, och hon utbrister:*
- Du var faktiskt riktigt bra!
- Faktiskt?, säger du med frågande ton
- Faktiskt..., säger hon glatt.
//Hinnka
