Gallimatias

I julas var det glöggkväll hemma hos en vän. Där stod vi, Per, John & jag, i köket och diskuterade allt mellan himmel och jord. När följande skedde (vi talar bred skånska, vilket ska återspeglas i texten nedan):

*Per sträcker sig efter en öl*
-Ta en ti maj osse, säger John.
-Jaså, du e osse torr i snudan?, vrålar Per.
-TORR I SNUDAN?! Vim fan sajer torr i snudan?, invänder jag.

*Alla tre skrattar*

-Hehe, torr i snudan, upprepar John.
-Jau tinkte ente po va jau sau, säger Per.
-Näe, jau tinkte ente heller po de, instämmer John.
-Di e ju nästan som när man sajer att man e po kanelen, säger jag.

*Det blir knäpptyst*

-Po kanelen?, säger John med frågande ton.
-Ved ni ente va de e?, frågar jag.
-Näe, va fan e de för neåd?, undrar Per bryskt.

*Per & John skrattar åt mig*

///////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////////

Den 30 Januari 2008 i Sthlm

Jag satt i fikarummet på nedanvåningen på vårt kontor när de äldre sitter och diskuterar om fastlagsdagen verkligen är 40 dagar innan jul eller hur många dagar det nu är och huruvida det är en kristen dag. Diskussionen eskalerar till skämt när en gubbe frågar:

-Hur många dagar är det till kanelbulledagen då? Hehehehe!

*En kvinna utropar, och jag citerar*

-40 dagar efter att man har varit på kanelen!, säger hon och skrattar.
-Då ska man vara bakfull i hela 40 dagar, skrattar en annan tråkig själ.

Jag, därimot, ler mitt bredaste leende då jag direkt tänker på den hemska natten då jag blev utskrattad för att jag sa att man *var på kanelen*...

// Hinnka