Gallimatias

Jag har stött på det här problemet en massa gånger och tar aldrig lärdom av det. Normerna i Sverige är ganska tydliga; killar tar i hand med killar (såvida man inte är homies, då kan man kramas) och killar kramar tjejer, notera dock; Tjejer kramas, oavsett kön. 

När man träffar en person av kvinnligt kön för första gången, så är ett handskak och presentation nära till hands och väldigt oproblematiskt. Problemet uppstår först när man stöter på samma tjej en andra gång eller när man ska hälsa på en tjej som man inte riktigt känner, men man vet vem det är. Det mest naturliga borde tyckas vara att bara gå in med inställningen att krama personen i fråga, men det uppstår alltid en osäkerhet när jag hamnar i situationen. Redan när jag ser personen komma in i rummet så börjar jag tänka

" fan är det ok med en kram, eller ska jag köra handskak? Det var trots allt längesen vi sågs och tidens tand har tuggat sönder "kramstadiet", jag undrar vad hon gör..." Så kan jag hålla på i en evighet, sen när hon kommer fram så brukar jag helgardera mig, jag väntar en liten stund, för att på så sätt vänta ut henne, så hon får ta första steget. Då gör jag bara som hon gör. Men det är ju inte alltid det går och jag kan inte stå still för evigt utan att agera, det ser ju sjukt dumt ut, så till slut måste jag göra nåt.

Det har hänt ett par gånger att båda parter är osäkra, så istället för handskak eller kram så blir något mellanting som gör situationen än så mycket onaturligare.

Men man bryr sig klart i onödan, det är ju inte så att tjejen, om jag väljer att kramas, går till sina kompisar och säger:

- Fy fan vad han e äcklig, han kramades det jävla svinet!
- Är det sant, han ska fan dö det perversa äcklet.

Nästa gång ska jag fan gå in med inställningen att krama alla tjejer och göra stadiga handskak med killarna! Fast i och för sig, är där nån som jag bara träffat en gång på högstadiet, som jag knappt kommer ihåg namnet på, kan jag kramas då...?

/ Lister