Pinsamt återseende
I onsdags var det Valborg igen. Denna årliga folkfest där alkohol och allmänt svineri står i centrum. Jag är på väg till Lund tillsammans med en vän, som i inlägget kallas för "Nattfrossaren", för att fira denna högtid. Vi kör på väg 108 som är känd för att vara en av de mest olycksdrabbade vägar i hela Sverige.
/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
Kuriosa: Väg 108
Väg 108 är en enfilig (en fil på vart håll såklart!) 90-väg som går mellan Trelleborg och Lund och är känd för sina många olyckor som inte sällan leder till dödsfall. Ibland kan man spontant höra (skånskan ska återspeglas i texten nedan):
-Jau körde ti Lunn idau!, säger en ung pojk.
-Vae? Due körde väl ente 108:an (låter hunnraeåttan)? E due ente rikti kleok unge man? Di kunne jue dött!, säger ett skånskt original.
-Jau...jau skulle jue baura köra ti Lunn...., gräter och gnyr den unge mannen.
////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
Åter till historien; jag och Nattfrossaren åker i hans Audi och närmar oss Lund. Min vän är en smula tankspridd och bestämmer sig för att leta fram en bra skiva samtidigt som han kör. CD-skivorna ligger i en låda i baksätet och detta löser Nattfrossaren genom att böja sin rygg på ett synnerligen akrobatiskt vis. Hela hans uppmärksamhet är riktad mot lådan och även jag sitter och tittar bakåt. Då jag vänder tillbaka huvudet, och därmed också uppmärksamheten, mot vägen ser jag att bilen framför står stilla då denne ska svänga vänster.
-AKTA FÖR FAN, vrålar jag för full hals.
Nattfrossaren tvärnitar och ett ljud letar sig ut ur hans mun
-Jäääääääävvvlaaaaar.
Audin stannar 50 cm från bilen framför men adrenalinet rusar ändå i våra kroppar och vi blir helt uppspelta. Tyvärr lider jag av ibland av något som jag kallar "akutnödighet". Jag blir alltså sällan lite nödig utan tvärt nödig och behöver då uppsöka toalett omedelbart. Detta löser vi genom att stanna på närmsta bensinmack, som råkar vara en Statiolmack.
När jag går från bilen mot macken för att; "klossa", "bygga bo", "möga", "klöva" eller för enkelhetens skull "bajja", möter jag en gammal klasskompis från låg-, mellan- och högstadiet. Han är på väg till sin bil och jag känner mig tvungen att hälsa och prata med honom trots min akuta situation. Jag utropar:
-Tjena Sune!
-Tjinna Hinnka, säger han
-Bor du här?, frågar jag,
-Jae, jau bor däer borda, säger han och pekar åt sydost.
-Jobbar eller pluggar?, undrar jag.
-Pluggar ude vi Alnarp, säger han.
Då trycker min mage på och jag måste, på något vis, avsluta samtalet innan han börjar fråga vad jag ska göra. Då ser jag att det står en bil bakom hans vid pumpen och kommer på den geniala idén att jag ska säga följande:
-Det är bäst att du får undan bilen lite så att hon kan tanka.
Istället utspelar sig följande:
(enl. ovan: -Pluggar ude vi Alnarp, säger han)
-Jaja, men du...jag ska bara gå undan litt!, säger jag samtidigt som jag går lite mot macken men fortfarande vänd mot Sune.
-Jaha..ja...då...då ses vi väl..., säger han med en förvånat ansiktuttryck.
- Hejdå, säger jag snabbt och springer till toaletten.
Vilken skam jag kände efteråt. Jag säger inte ens en anledning till varför jag ska gå utan bara "att jag ska gå undan litt". Va fan är det för nått? Jag skäms...
// Hinnka
/////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
Kuriosa: Väg 108
Väg 108 är en enfilig (en fil på vart håll såklart!) 90-väg som går mellan Trelleborg och Lund och är känd för sina många olyckor som inte sällan leder till dödsfall. Ibland kan man spontant höra (skånskan ska återspeglas i texten nedan):
-Jau körde ti Lunn idau!, säger en ung pojk.
-Vae? Due körde väl ente 108:an (låter hunnraeåttan)? E due ente rikti kleok unge man? Di kunne jue dött!, säger ett skånskt original.
-Jau...jau skulle jue baura köra ti Lunn...., gräter och gnyr den unge mannen.
////////////////////////////////////////////////////////////////////////////
Åter till historien; jag och Nattfrossaren åker i hans Audi och närmar oss Lund. Min vän är en smula tankspridd och bestämmer sig för att leta fram en bra skiva samtidigt som han kör. CD-skivorna ligger i en låda i baksätet och detta löser Nattfrossaren genom att böja sin rygg på ett synnerligen akrobatiskt vis. Hela hans uppmärksamhet är riktad mot lådan och även jag sitter och tittar bakåt. Då jag vänder tillbaka huvudet, och därmed också uppmärksamheten, mot vägen ser jag att bilen framför står stilla då denne ska svänga vänster.
-AKTA FÖR FAN, vrålar jag för full hals.
Nattfrossaren tvärnitar och ett ljud letar sig ut ur hans mun
-Jäääääääävvvlaaaaar.
Audin stannar 50 cm från bilen framför men adrenalinet rusar ändå i våra kroppar och vi blir helt uppspelta. Tyvärr lider jag av ibland av något som jag kallar "akutnödighet". Jag blir alltså sällan lite nödig utan tvärt nödig och behöver då uppsöka toalett omedelbart. Detta löser vi genom att stanna på närmsta bensinmack, som råkar vara en Statiolmack.
När jag går från bilen mot macken för att; "klossa", "bygga bo", "möga", "klöva" eller för enkelhetens skull "bajja", möter jag en gammal klasskompis från låg-, mellan- och högstadiet. Han är på väg till sin bil och jag känner mig tvungen att hälsa och prata med honom trots min akuta situation. Jag utropar:
-Tjena Sune!
-Tjinna Hinnka, säger han
-Bor du här?, frågar jag,
-Jae, jau bor däer borda, säger han och pekar åt sydost.
-Jobbar eller pluggar?, undrar jag.
-Pluggar ude vi Alnarp, säger han.
Då trycker min mage på och jag måste, på något vis, avsluta samtalet innan han börjar fråga vad jag ska göra. Då ser jag att det står en bil bakom hans vid pumpen och kommer på den geniala idén att jag ska säga följande:
-Det är bäst att du får undan bilen lite så att hon kan tanka.
Istället utspelar sig följande:
(enl. ovan: -Pluggar ude vi Alnarp, säger han)
-Jaja, men du...jag ska bara gå undan litt!, säger jag samtidigt som jag går lite mot macken men fortfarande vänd mot Sune.
-Jaha..ja...då...då ses vi väl..., säger han med en förvånat ansiktuttryck.
- Hejdå, säger jag snabbt och springer till toaletten.
Vilken skam jag kände efteråt. Jag säger inte ens en anledning till varför jag ska gå utan bara "att jag ska gå undan litt". Va fan är det för nått? Jag skäms...
// Hinnka
Kommentarer
Trackback
